Som du säkert vet så var romarna tidiga med att ha något som liknar våra vattenledningar. Tack vare sina akvedukter så kunde romarna få vattenförsörjning i hela staden. Idag har romarnas tekniker utvecklats och vi har vattenledningar under jord som leder vattnet till våra hus, vattenslangar och fontäner.
Den första vattenakvedukten i Rom anlades 305 f.kr. Totalt hade staden Rom fjorton vattenledande akvedukter. Av dessa är faktiskt tre fortfarande i bruk. Nu hade romarna inga vattenslangar, men för de romare som hade råd med stora grönskande trädgårdar så blev vattnandet en mycket smidigare process tack vare akvedukterna.
Romarnas innovativa akvedukter funkade på så vis att vattnet färdades i vattenledningen från avlägset belägna vattenkällor. Det fanns så stor kapacitet att hela städer kunde förses. Vattnet leddes i rännor som var övertäckta och ofta i flera våningar för att kunna transportera så mycket vatten som möjligt. Precis som med många antika byggnader i Rom så finns de fortfarande kvar att beskåda.
Men romarna förstod också att allt vatten inte kunde ledas ovan mark, det var också tvunget att finnas ett vattenledningssystem under jord. Deras lösning blev då att likt dagens vattenledningar att täcka över diken för att på så sätt leda vatten.
I slutet av en akvedukt fanns en ändstation som såg ut som en jättestor tank, därifrån ledde vattnet ut till fontäner och liknande. På vägen till ändstationen, som romarna kallade ”terminus” så fanns olika konstruktioner för att bromsa vattenflödet så att slam kunde sjunka och vattenströmmen höll en bra fart.
Tänk på det nästa gång du står med en vattenslang och vattnar dina pelargoner, att det är tack vare romarna det kommer vatten i våra vattenslangar. Annars hade det varit väldigt torrt i din trädgård!