Vem som helst kan inte få personlig assistans. Det finns vissa krav som behöver uppfyllas för att personen i fråga ska ha rätt till personlig assistans. 1994 togs en ny lag fram som gjorde det möjligt för personer med fysiska eller psykiska problem att ha rätt till personlig assistans. Denna lagen heter ”Lag om assistansersättning”. Innan denna lagen togs fram låg stort ansvar hos familjemedlemmar att ta hand om personen i fråga, detta eftersom de inte fick enligt lag hjälp. Nu kan alltså fysiskt eller psykiskt funktionsnedsatta människor få hjälp istället för att vara i behov av människor som känner dem.
Om du vill ha personlig assistans behöver du antingen vara fysiskt nedsatt eller har en psykisk funktionsnedsättning. Du behöver vara i behov av grundläggande vardagssysslor som sammantaget sträcker sig över 20 timmar per vecka. Grundläggande vardagssysslor är emellertid ett oklart begrepp, men har du problem att äta, tvätta dig, gå på toa, ha kontakt med andra människor och flytta dig kortare och längre sträckor har du definitivt problem att klara av din vardag själv. Du kan heller inte vara över 65 år för att påbörja en fas med personlig assistans. Skulle du dock vara yngre och komma upp i den åldern är det tillåtet att fortskrida med den personliga assistansen du haft.
Människor som arbetar med personlig assistans vill göra allt i sin makt för att hjälpa de behövande i sin vardag. Det är en fantastisk förmån att slippa vara i behov av sina föräldrar när man blir gammal eller av något syskon när denne växer upp och skapar sig ett eget liv. Detta är en förmån för både personen i behov av personlig assistans och för föräldrarna eller syskonen. Att kunna förvänta sig personlig assistans av någon oberoende är ett stort framsteg inom området som 1994 togs egentligen alldeles för sent. Tacksamma människor vittnar om detta varje dag.